Författare Ämne: Undran  (läst 10733 gånger)

Utloggad yvonne.o

  • Administrator
  • Sr. Member
  • *****
  • Antal inlägg: 378
    • Visa profil
SV: Undran
« Svar #15 skrivet: 17 juni, 2015, 21:32:42 »
 :) :)Glad Midsommar önskar jag er alla!!!!
Kram Yvonne.o

Utloggad grumsgullan

  • Jr. Member
  • **
  • Antal inlägg: 75
    • Visa profil
SV: Undran
« Svar #16 skrivet: 18 juni, 2015, 13:30:54 »
 Stort Detsamma till dig Yvonne och alla andra! (Särskilt grattis till er som är på Gotland där även solen tydligen ska fira midsommar... ;-)

Utloggad Ylva

  • Full Member
  • ***
  • Antal inlägg: 167
    • Visa profil
SV: Undran
« Svar #17 skrivet: 19 juni, 2015, 16:22:24 »
GLAD MIDSOMMAR alla Menierare, ekar jag vidare..
Än så länge har det i alla fall inte regnat, men kallt är det >:(
Hej från Ylva

Utloggad wairam

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 5
    • Visa profil
SV: Undran
« Svar #18 skrivet: 28 juli, 2015, 14:15:56 »
Hej alla, ny på forumet och det första som slår mig är - hur gör jag för att skriva ett nytt inlägg?? Kanske lite extra korkad i dag efter mitt - troligtvis - första anfall av vad man tror är Meniere. Ser ingen knapp för "gör ett inlägg" eller "starta ny tråd"?
Kunde kanske va trevligt med en tråd där nya som gamla medlemmar kan presentera sig?
I vilket fall så sitter jag nu här och läser alla gamla trådar och blir mer och mer ledsen....känns inget vidare det här.
I söndagskväll på mitt arbete (jobbar sovande natt inom LSS) strax efter att sista personalen gått hem så fick jag en plötslig enorm yrsel-attack (ja, ni förstår nog precis vad jag talar om). Som tur vad så satt jag ner vid skrivbordet där jag hade både telefon och telefonlista bredvid mig. Utöver denna yrsel så fick jag en enorm hjärtklappning på grund av rädsla över vad f-n detta var. Jag lyckades ringa in ny personal, rullade på stolen in till sängen och lade mig ner. Efter mycket om och men så ringde personalen efter en ambulans och på inrådan av ambulansens läkare så körde som mig till SUS. Detta var vid 22.00 tiden och där togs ett EKG, skallröntgen och jag fick träffa en ÖNH-läkare för lite tester. Detta tog hela natten och fram till 16.30 dagen därpå......jo, jag vet, fanns dom som hade det värre än mig men jag kan säga att man blir inte friskare av att ligga på akuten i lysrörsbelysning och lyssna på alla människor som mår dåligt.
Man misstänker alltså Meniere.
I morgon ska jag göra ett audiogram. Jag ska även få en remiss till en ögonläkare då man vid skallröntgen upptäckte en "påbyggnad" av skelettet på skallbenet, stort som en 5-krona. (Finns ett fint namn för det hela som jag inte kommer ihåg....) Denna påväxt ligger nära min synnerv varpå man vill kolla upp detta också MEN, läkaren hävdar att det inte har med varandra att göra.
Ju mer jag läser om Menieres ju mer övertygad blir jag att det är detta jag drabbats av.
Nu går tankarna runt i huvudet, hur ska detta gå? Kan jag arbeta? Köra bil!!? Jag har fortfarande lock för mitt vänstra öra och det susar.
Nu väntar jag bara på nästa attack..... Fick utskrivet vätskedrivande och det enda jag märker är att jag kissar mycket.
mvh/ Wairam
 

Utloggad Martina

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 31
    • Visa profil
SV: Undran
« Svar #19 skrivet: 28 juli, 2015, 17:00:38 »
Hej Wairam!

Förhoppningsvis har du fått en lindrig form av meniere, och då kan man komma ganska långt med det sjukvården och uppfinningsrikedomen kan ge. Man har några anfall per år, men kan jobba på som vanligt. När man lärt sig tolka signalerna vågar man sig kanske på att köra bil igen, men i början känns det bara dumdristigt. Man får ha tålamod när man provar sig fram till vad som kan hjälpa, men också vara påstridig så att det inte går en massa tid om man behöver testa andra behandlingar. Det går några år innan man har tagit sig igenom allt.

Rör det sig om en aggressiv form med många tunga anfall kan det vara svårt att arbeta, särskilt heltid. Med tiden lär man sig att leva med det här precis som med allt annat. Men det blir ett helt annat liv än man hade föreställt sig. Lyckas man vara positiv blir det betydligt trevligare. Men det får man kämpa för att vara. Då och då känns det bara svart, men det har blivit ljusare för alla jag stött på.

Det underlättar om man har andra menierare att dela sina tankar och funderingar med, för folk i omgivningen brukar inte riktigt förstå vad man pratar om, även om många är omtänksamma och kommer med många goda råd. Jag har tagit till mig som bäst när någon annan med meniere har gett råd. Sådant som mina närmaste har pratat med mig om har inte känts trovärdigt på samma sätt som när en annan drabbad sagt precis samma sak. Först då har jag tagit till mig på riktigt. Märkligt, men sant...

Jag håller tummarna för att du snart kan känna dig trygg och att du lär dig tolka kroppens signaler. Det är mycket att ta in i början och frågorna är många. Men försök var cool och kämpa med att hålla tankarna positiva. Lycka till!

Martina, som tänker på dig...

Utloggad Martina

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 31
    • Visa profil
SV: Undran
« Svar #20 skrivet: 28 juli, 2015, 17:09:03 »
Om man vill starta ett nytt ämne och är på startsidan kan man trycka på vilket ämne som helst, så ploppar det upp en blå ruta med texten "nytt ämne" både över och under inläggen. Men det vore ju bra om man såg en sådan ruta redan på startsidan. Det kanske finns något annat sätt också, som inte syns så tydligt...

Utloggad wairam

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 5
    • Visa profil
SV: Undran
« Svar #21 skrivet: 28 juli, 2015, 21:18:59 »
Tack Martina!  :)

Utloggad yvonne.o

  • Administrator
  • Sr. Member
  • *****
  • Antal inlägg: 378
    • Visa profil
SV: Undran
« Svar #22 skrivet: 29 juli, 2015, 12:56:41 »
 :)Hej Martina
Mycket bra info du givit till dom nya här .Tänk vad bra att gruppen finns och att vi kan hjälpa varandra att vandra i denna konstiga sjukdom.
Kram Yvonne o.

Utloggad Hans

  • Full Member
  • ***
  • Antal inlägg: 187
    • Visa profil
SV: Undran
« Svar #23 skrivet: 29 juli, 2015, 17:40:45 »
Håller med. Vi hjälps åt. Lär mig hela tiden nya saker här.
Hans

Utloggad wairam

  • Newbie
  • *
  • Antal inlägg: 5
    • Visa profil
SV: Undran
« Svar #24 skrivet: 09 augusti, 2015, 23:01:09 »
Hej Wairam!

Förhoppningsvis har du fått en lindrig form av meniere, och då kan man komma ganska långt med det sjukvården och uppfinningsrikedomen kan ge. Man har några anfall per år, men kan jobba på som vanligt. När man lärt sig tolka signalerna vågar man sig kanske på att köra bil igen, men i början känns det bara dumdristigt. Man får ha tålamod när man provar sig fram till vad som kan hjälpa, men också vara påstridig så att det inte går en massa tid om man behöver testa andra behandlingar. Det går några år innan man har tagit sig igenom allt.

Rör det sig om en aggressiv form med många tunga anfall kan det vara svårt att arbeta, särskilt heltid. Med tiden lär man sig att leva med det här precis som med allt annat. Men det blir ett helt annat liv än man hade föreställt sig. Lyckas man vara positiv blir det betydligt trevligare. Men det får man kämpa för att vara. Då och då känns det bara svart, men det har blivit ljusare för alla jag stött på.

Det underlättar om man har andra menierare att dela sina tankar och funderingar med, för folk i omgivningen brukar inte riktigt förstå vad man pratar om, även om många är omtänksamma och kommer med många goda råd. Jag har tagit till mig som bäst när någon annan med meniere har gett råd. Sådant som mina närmaste har pratat med mig om har inte känts trovärdigt på samma sätt som när en annan drabbad sagt precis samma sak. Först då har jag tagit till mig på riktigt. Märkligt, men sant...

Jag håller tummarna för att du snart kan känna dig trygg och att du lär dig tolka kroppens signaler. Det är mycket att ta in i början och frågorna är många. Men försök var cool och kämpa med att hålla tankarna positiva. Lycka till!

Martina, som tänker på dig...

Tack Martina.
Har fortfarande inte fått någon diagnos....känns motigt just nu. Locket för örat vill inte ge med sig och jag får yrsel attacker lite då och då.
Har fått remiss till Lund för utredning men inte fått någon tid än.
Varje kväll jag går och lägger mig så tänker jag -I morgon är det borta! Men....vaknar fortfarande med det j-la locket för örat...
Tänker också på hur det ska gå nästa gång jag ska flyga. Om jag nu blir av med skiten, kommer det tillbaka då???
Mycket som rör sig i huvudet just nu.... :-\